e r u s u r ! ?

Ja, jag är eventuellt världens sämsta kompis. Ibland undrar jag hur det kommer sig att jag i överhuvudtaget har några kompisar kvar. Anledningen till detta är att jag är så sjukt dålig på att höra av mig.
Jag hatar sms och jag hatar att prata i telefon. Tycker det är tråkigt och tidsödande, om det inte är så att nåt riktigt spektakulärt har hänt.
Ibland när jag kollar min samtalslista på telefonen kan det ha gått 3-4 dagar utan att jag ringt en enda människa medan jag har 10-20 missade eller mottagna samtal.

När dom flesta människor ser att de har ett missat samtal på mobilen, ringer dom upp personen som sökt dom.
Men icke jag! 9 av 10 gånger orkar jag inte. Eventuellt skickar jag ett sms där jag ljuger ihop nåt om att jag är upptagen eller att min hamster har dött eller klassikern; "jag har lite batteri på telefonen, kan jag ringa dig en annan dag?"
Självklart ringer jag inte upp en annan dag.

Mina närmsta vänner har, med några få undantag, alltid varit människor som jag "tvingas" träffa varje dag. Såna jag gått i skola med eller jobbat med. Då kan man odla en fin, regelbunden vänskap som inte behöver underhållas med hjälp av telefonsamtal. Man ses på jobbet, och bestämmer DÄR om man ska hitta på nåt senare på kvällen eller till helgen. Underbart.

Den senaste tiden har jag börjat ha mobilen på ljudlös nästan dygnet runt. Tror det är mitt dåliga samvete som spökar.. Det känns bättre att upptäcka ett missat samtal efter 3 timmar än att höra att det ringer, kolla på displayen vem det är, och sen göra det aktiva valet att inte svara. Då känner jag mig som en hemsk människa.

Jag vet inte vart denna avsky för telefonkontakt kommer ifrån. Jag har alltid varit mån om och behövt min ensamtid när jag njuter av mitt eget eminenta sällskap, men jag tycker mig minnas en tid i livet när jag kunde sitta i telefon X antal timmar per dag, och bland annat ett 2-timmars godnattsamtal med Malin var rutin.
Misstänker att mina 4 år på Eniro bidragit till denna sjuka, men det verkar inte gå över trots att jag har nytt jobb där jag inte ägnar en sekund åt telefonsamtal.

Äh, nu börjar jag bli långrandig och tappar som vanligt tråden.

Vill egentligen bara säga att trots att jag har dålig svarsstatistik så tycker jag om er och bryr mig om er och skulle göra nästan vad som helst för er. Ni vet vilka ni är, mina närmsta och finaste.
Hoppas ni vill fortsätta vara min kompis trots att jag är hemsk ibland.

Puss Martina