I'll come back, when you call me.

Håller med lillasyster om dagarna efter Vemdalen. Att åka dit är skitkul men total misshandel av kroppen och själen.
Man kan ju utan att överdriva säga att livet känns som en total motvind. Hela året och framförallt sista halvåret har varit otroligt turbulent och energikrävande.
Jag jobbar forfarande med att försöka finna mig själv i en konstallation som består enbart av mig och inte av Martina&Chrille. Ibland går det bra men oftast känns det som att han ( eller egentligen jag ) kastat mig åt vargarna  för att bli uppäten. Stora världen är svår när man känner sig liten och otrygg, och det gör jag utan Chrille.

Men det här ska inte bli ett depp-inlägg. Det har hänt jobbiga grejer sista dagarna men ur denna misär kommer det komma något bra.
2008 hade sina ljusglimtar i form av roliga kvällar och lojala viktiga vänner, både gamla och nya. Men i det stora hela var det ett bajsår och jag och Erika bestämde ikväll att 2009 ska bli det bästa året på länge!

Jag ska glömma det som gör ont nu, och koncentrera mig på allt som är bra. Jag har nytt jobb, jag har min mysiga lägenhet och framförallt jag har min familj och dom fantastiska männen och kvinnorna i mitt liv. Ni är ju hur bra som helst! Var och en av er har speciella egenskaper och egenheter som får mig att älska er så det gör ont i hjärtat! Tack för alla  skrattattacker, alla pinsamheter, alla uppmuntrande ord, allt ältande. Helt enkelt tack för att ni finns!!

Nu ska jag försöka sova bort min äckliga förkylning. Imorgon torsdag vilket innebär snart fredag. Då blir det after work med mina kassa-kompisar och det ska bli jättekul.

PUSS!
M



  
  
  
  
  

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0