byebye baby
Nej det här går inte längre. Jag kan inte hålla kvar vid något som så tydligt är på väg alldeles för långt bort.
Sista veckan har varit hemsk, jag undrar vad han gör och hur han mår men jag har ingen rätt att veta. Jag klandrar honom inte och jag förstår hans val men jag önskar bara att det inte gjorde så ont.
Jag skriver alldeles för privata saker i bloggen ibland men jag skiter i det! Jag tycker att det är en styrka att våga visa sig svag och rädd, jag orkar inte spela några spel och låtsas att allt är tiptop hela tiden.
Han som varit det största och viktigaste i mitt liv de sista åren är borta och jag saknar honom. Jag är arg och om jag fortsätter på samma ämne kommer jag skriva saker jag kommer ångra imorgon, så nog om det nu.
Veckorna går så sjukt snabbt, jobbet går bra och jag skrattar och skvallrar mig igenom dagarna med Malla, Sofia, Tina och Sofie.
Myser med tjejerna på kvällarna, har ingen lust att vara ensam. Var på Låt den rätte komma in med Erika och Malin igår, och den var jättebra men ledde såklart till grov mörkräddhet.
Är dock så trött på kvällarna så jag somnar för första gången i mitt liv utan några som helst problem! :)
Till veckan ska Eckisen bo hos mig några dagar och det ska bli sanslöst skönt!
Nu börjar jag bli långrandig...ska prata klart mitt godnattsamtal med Malin och sen sova.
PUSSKRAM
M
men du ecka, du verkar inte ha hört mig sjunga?! :P haha dom lär göra de... ajdå... att jag inte tänkte på de! :/
