e r u s u r ! ?

Känner mig jävligt sur och missförstådd idag. Arg på det faktum att bara för att det är JAG som har gjort slut är det inte det minsta synd om mig. Jag har ingen rätt att må dåligt, jag kan inte ställa några som helst krav och jag förtjänar inget annat än ett jävligt dåligt samvete!
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt! Förlåt för att jag följde mitt hjärta . Är det nån som på fullt allvar tror att det var ett lätt beslut att ta?? Det enda jag ville var att det skulle vara Jag och Han föralltid, men det BLEV INTE SÅ. Det var inte att val, det var någonting jag var tvungen att göra.

Jag har blivit dumpad och jag har dumpat och JAG anser att det är jobbigare att vara den som gör slut. Förutom saknaden och sorgen över att det inte höll, måste man dessutom kämpa med sitt dåliga samvete och den eviga frågan:
- Gjorde jag rätt?
När man blir dumpad kan man överleva på hat och ilska, som "dumpare" har iallafall jag aldrig känt någon av dessa känslor. Jag tänker på honom 1000 gånger per dag, jag undrar hur han mår men jag får inte veta. Som dumpare har du fråntagits alla rättigheter, du ska bara sitta där och känna dig som en jävla Hitler. Folk verkar tro att jag sitter hemma och myser åt mitt nya singelliv och skrattar det elaka MOHAHAHA-skrattet när jag tänker på hur illa jag gjort honom.

Jag kanske verkar okej, men inuti finns en rädd liten Tinta som håller på att bli galen vissa dagar! Jag förlorade i ett svep min kille, fästman, bästa vän och trygghet, och dessutom ett gäng gemensamma vänner och 2 "bröder".
Och som den söta pricken över i:t har det den senaste tiden visat sig att vänner som jag trodde ALLTID skulle finnas vid min sida inte gör det. Dom bytte helt enkelt sida om man kan uttrycka sig så.

På lördag hade jag först tänkt gå ut men det tänker jag inte göra. Jag får ont i magen när jag tänker på lördag. Jag vet att om jag går ut kommer det sluta i katastrof, slagsmål, tårar, motorsågsmassaker, YOU NAME IT.
Alltså stannar jag hemma och stänger av mobiljäveln.

Det här blev ett argt och alldeles för personligt inlägg, men vafan, jag har ju delad vårdnad om bloggen och jag tror inte Ecka misstycker. Kanske kommer jag ångra mig när jag läser det här imorgon, men det skiter jag i. Detta är den känsla jag har just nu och den känslan vill jag inte glömma bort.

HEJDÅ SORG, HEJ ILSKA!

Över & Ut
Martina




p.s. Till alla er som finns där och förstår.  Älskar er till döds. :) d.s.